mustikka

Jag drömde om Alma i natt. Jag kan inte sluta gråta. När jag inte gråter känner jag ilska. Jag tänker på Alma hela tiden. Hon tillhör ju familjen. Hon borde vara hos oss. Jag tror att hon träffar sin storasyster Lillemor i himlen. stackars Vilma som har förlorat båda sina systrar. Skönt för henne att hon är för liten för att förstå. Jag önskar att jag inte behövde vara med om det här. Varför är det så svårt att leva?