mustikka

Kristine läser mina sms. Hon skakar på huvudet och suckar.
-Killar! De är verkligen konstiga! Jag kommer nog aldrig att förstå dom. "Jag älskar dig. Jag saknar dig. Men jag vill inte träffa dig.", citerar hon.
-Men han har alltid sagt att det är vi kvinnor som är ett mysterium, säger jag.
Kristine ler ironiskt.
-Det är väl det enda vettiga han har sagt. Det är verkligen ett mysterium att vi kvinnor är som vi är. Varför bryr vi oss så mycket. Varför låter vi oss tryckas ner. Här sitter du och är ledsen fast du inte har något att vara ledsen för. Du borde ju vara glad. Du får ju äntligen tid att göra det du helst ill göra.
-Det får jag ju inte. Jag vill ju bara vara med honom.
Kristine suckar ljudligt och spänner blicken i mig.
-Men snälla nån! Han är ju bara en kille! Vet du hur många tjejer som är olyckliga på grund av killar. Är det verkligen rätt. Om killarna väljer att krångla till sina liv så är det deras problem. Vi ska inte låta det förstöra för oss också. Sluta tänka på honom! Det är så många som behöver dig. Du har två systrar som behöver dig och din brorsdotter behöver dig och du blir ju glad av att prata med Tora. Inte som med Thindras bullpapper, men ändå. Din marsvin behöver dig också.
-Jag vet det, Kristine, men jag saknar honom.
-Vad är det du saknar? Du älskar ju dina marsvin och han säger att de är äckliga råttor. Kännes det okej? Om han älskar dig borde han ha respekt för det du älskar.
-Jag vet att du har rätt. Han är som han är, men jag älskar honom. Jag ser honom framför mig hela tiden. Hår svart som natten, vackra ögon, sexiga fotleder. Han är liksom speciell. Han har en mysig personlighet. Han bryr sig verkligen om mig. Hans kärlek är uppriktig. Jag älskar honom mer än jag trodde att jag skulle göra.
Kristine tänker inte ge sig. Hon har verkligen bestämt sig för att jag deppar i onödan.
-Världen är ju full av killar. Han är ju bara en. Du kan säkert få en annan om du bara vill.
-Ja, det kan jag nog. Världen är full av killar, men det finns bara en som han. Jag vill inte ha någon annan det skulle aldrig gå. Jag kan inte älskar någon annan på samma sätt.
-Men kan du inte försöka med den där Kalle du träffade på klassträffen. Han gillade ju dig. Det såg ju vem som helst.
-Aldrig! Kalle var jättetrevlig och jag gillade honom, men inte på det sättet. Det finns bara en för mig. Men annars har du helt rätt! Jag borde inte sitta här och deppa när det finns så många som behöver mig! Jag borde verkligen leva mitt liv!
-Ja det borde du verkligen! Innan du träffade honom var du en självständig kvinna. Nu är du helt förändrad.
-Kära Kristine! Det där kommer du att förstå den dagen du blir riktigt kär! Du förstår du att man byter inte kille som man byter strumpor!