Glöm aldrig Alma och Lillemor! r.i.p.
Igår var jag på Enaes barnvälsignelse. Anna-Sara och Angelica sjöng så fint för honom. Mina ögon började rinna. Jag kunde inte hjälpa det. Det var inte glädjetårar. De sjöng om ett nyfött barns liv. Det var inte glädjetårar för Eneas skull. Det var tårar för mina bortgångna brorsdöttrar Lillemor och Alma. De får inte uppleva det som alla borde få uppleva. De borde vara med oss. Varför fick de inte leva? Varför?
Kommentarer
Trackback
