mustikka

Jag har tänkt så mycket. Jag har nästan bestämt mig. Jag är inte lycklig på Marieborg. Jag saknar något. Jag passar inte in. Vad ska jag göra? Förr tyckte jag att det var världens bästa skola. Varför är det inte bra? Jag är inte glad när jag somnar på kvällarna. Jag känner bara att jag vill komma bort! Jag vill ju må bra! Men allt känns bara så fel! Jag känner mig osynlig! Jag räknas inte! Ingen kommer att sakna mig. Jag börjar nog packa nästa vecka. Eller så väntar jag tills jag har hittat någon annanstans att ta vägen. Hjälp! Jag vet inte vad jag vill!
Hejdå Marieborg!